Elin Wred

Hej mina vänner

Nu är jag här igen och ska skriva av mig lite om hur det varit dom senaste två månaderna med våran lilla stjärna som kom till världen i december,
Jag har valt att legat lite lågt med att uppdatera om detta och ställa frågor på sociala medier och allt som kan höra där till då jag vet att det är otroligt många som antingen medvetet eller omedvetet hade missförstått och försökt relatera det till att våran dotter är sjuk vilket vi helt väljer att oroa oss över på egenhand kände jag ist för inputs från folk som inte vet vad som pratar om helt enkelt.

Första tiden med en bebis tar alltid en del på krafterna även om man är i sin bebisbubbla eller inte, man lär känna en helt ny individ som inte ens känner sig själv och man får läar sig nya rutiner och sov schema oavsett om det är ens första barn eller som i mitt fall 5e biologiska. Allt blir alltid en nystart och denna gången var det ju väldigt annorlunda för oss då det inte blev massor av sjukhus på en gång och provtagningar utan denna gången kom det en pigg tjej som bajsade ner sin pappa det första hon gjorde.
Jag har dock valt att inte uppdatera överdrivet mycket om Freja just för att jag ville se vad som hände i samband med födseln och så efter som vi har ju som sagt ett barn som va kroniskt sjuk med en i princip okänd sjukdom så det blir ju att man är på spänn tills man känner sig trygg och jag kände så att om det skulle ha visat sig att även hon hade denna sjukdomen eller något liknande så ville jag själv avgöra när jag skulle dela med mig av det framförallt när hon fick sina utslag. Jag kände verkligen att jag ville ta reda på va det var som bråkade med henne innan jag vågade skriva något.

Det vi märkte redan från start var att hon inte kunde göra nr 2 på egen hand utan vi var tvungna att hjälpa henne dagligen, sen att hon fick väldigt mycket utslag och var extremt torr och väldigt gnällig, inte överdrivet så att vi trodde hon hade kolik men man såg att det helt klart var något som störde henne så vi har sprungit till BVC en hel del för att försöka reda ut detta och vi verkar ha kommit en bra bir på vägen, vi har bytt ut hennes mat till mjölkfri mat (som luktar vidrigt) som vi jobbar på att få henne att acceptera, det går lite sådär men hon får i sig det hon ska per dygn och går upp i vikt som hon ska och nu blir hon mer och mer nöjd för varje dag vilket är verkligen jättemysigt, nu vet jag inte om hon sovit en del just för att hon faktiskt är en bebis och jag har glömt hur mycket dom sover eller så har hon haft mycket magknip helt enkelt som kört slut på henne. Vi vet inte riktigt men det börjar lösa sig ordentligt iaf och oron har försvunnit nu, vi vet vad problemet var och det känns som en bagatell egentligen med tanke på vad för omvårdnad vi är vana vid att ge ett barn.

Allt har känts lite små konstigt när man fått barn igen efter 5års tid med en helt annorlunda bebisperiod och allt känns så himla lätt, det känns verkligen ”vad ska vi hitta på nu?” det känns hela tiden som om det är något som fattas, ingen syrgas att hålla koll på eller knappen eller medicinering eller vad som helt enkelt, allt är så otroligt lätt och lite att göra så det har varit lite att anpassa sig efter. Jag menar alltså inte att ”Gud vad lätt det är att vara förälder till ett friskt barn” och menar något negativt mot någon annan utan snarare mer att jag har glöm hur det är med att inte bo på sjukhus och kunna bara plinga på en knapp när man vill veta något eller behöver hjälp med något. Men det är en härlig känsla och jag trodde att jag skulle vara så mycket räddare redan från födseln än vad jag har varit. Jag har hanterat det mesta riktigt riktigt bra och jag är stolt över mig själv för jag trodde aldrig att jag skulle bli så lugn och harmonisk efter att hon kom ut som jag blev. Jag fick verkligen som en nystart på livet känns det som och jag har verkligen tagit till mig det och som jag skrev om tidigare och kommer fortsätta skriva om det.

Men nu är det dags för mig att krypa ner i sängen och njuta av att sova bredvid min man.

All kärlek till dig